Tänkvärt

Nu har jag genomlidit en föreläsning på ca 2 timmar som handlade om processrättens syfte i samhället (tror jag rubriken var iaf) och när jag skriver genomlidit låter jag det vara öppet för vidare tolkning. I vilket fall uppkom dock en intressant frågeställning angående rättssamhällets funktion och vi människors sätt att förhålla oss till det. Vår föreläsare ritade upp en tankekarta inspirerad av Freud som visade beteenden som en cirkel med ett streck igenom vid toppen (som ett avhugget ägg) där delen ovanför strecket representerade överjaget och den nedre delen beteenden och det personliga jaget. Syftet med detta var att visa på hur rättsstaten med hjälp av juridiken, som representerade överjaget, verkar för att styra beteenden hos samhällsmedborgarna. Han räknade upp fyra olika sätt att uppnå denna sorts handlingsdirigering:

1. Social Instink, d.v.s. att människor följer regler som andra människor följer då även oskrivna regler som t.ex. hur man beter sig på en buss eller i en kö.

2. Moral

3. Avskräckning, såsom straff eller liknande sanktioner

4. Gud

Det ska sägas att det finns oerhört mycket interessant att gräva ner sig i rörande detta så jag får försöka begränsa mig till det som jag fastnade mest för. Det första jag reagerade på var när han kom till punkten gud, han framhöll till att börja med att detta var ett gammalt sätt att uppnå handlingsdirigering men att det till viss det ännu existerar hos religiösa idag. Med gud syftade han på de straff som skulle kunna komma att inträffa om man bröt mot guds bud (av vilket slag de nu än må vara) och att hotet om den sanktionen avhöll människor från att begå “brott”. Detta kittlade min hjärna, för visst har man hört argumenten om att satan och helvetet bara kom till för att skrämma folk till lydnad men nu fick jag plötsligt en djupare förståelse över den psykologi som det här handlar om. Juridiken är ju nämligen precis likadan, i punkten avskräckning räknas ju nämligen straffrätten in d.v.s. våra egna budord om hur man ska och inte ska bete sig mot sig själv och andra. Religionen är ju helt enkelt ett “primitivare” sätt att uppnå precis samma effekt. Det bör väl också påpekas att religionen troligtvis var betydligt bättre som avskräckning än straffrätten då fängelse troligtvis är en aning mildare än brinnande svavelgropar och evig plåga i helvetet. Såklart finns det massor mer att skriva om detta men jag räds att inlägget börjar bli lite väl långt. 

Det andra som drog igång tankarna på mig var när han mot slutet gick in på att strukturfunktionalisering såsom handlingsdirigering, eller för den delen konfliktlösning, kräver existensen av en stark stat med homogen värdegrund och sammanhållen och tydlig rättsskipningsstruktur. Jag fastnade här i begreppet homogen värdegrund såsom en utgångspunkt för en fungerande rättsstat. Han berättade att på 1950-talet hade vi i Sverige en väldigt utbredd sådan trots klasskillnader och annat varpå människors förtroende för rättssamhället också var större. Idag är vårt samhälle indelat i en mängd olika grupper, religiösa, kulturella, sub-kulturella o.s.v. mycket tack vara internationalisering, globalisering och utökade medel för kommunikation har vi alltså börjat dela upp våra värdegrunder i olika grupperingar inom ett och samma land på ett helt annat sätt än förut. Utifrån detta frågar jag mig då hur man ska kunna uppnå ett rättssamhälle som samhällsmedborgarna kan respektera och efterleva om vi inte delar samma värdegrund?

Onekligen står inte bara Sverige inför denna utmaning och det ska verkligen bli interessant att se vad detta kommer att ha för effekt på våran demokrati och vårt sätt att förhålla oss till lagar och regler. Debatten om fildelning är bara ett exempel på hur en sub-kultur inom Sverige inte kan tolerera lagstiftning på grund av avsaknaden av den moraliska värdegrunden. Detta inlägg ska såklart inte ses som någon sorts anti-multikulturspropaganda om än det onekligen kan verka så men det går inte att bortse från att det ställer upp många utmaningar. 

Det är kul med utmaningar.